Skägglök, liten flocknäva och en "blå" bolltistel.

I söndags gjorde vi årets första besök i Granskattehult, vår närmsta trädgårdsbutik. De är 

specialiserade på produkter till dammar men för mig var det som vanligt perennerna som hägrade. Jag hade inget särskilt mål med besöket, ingen inköpslista att gå efter och ingen plan. Men det är oftast då det blir bäst. Hittar man bara rätt växt brukar det alltid ordna 

sig med platsen i rabatten, tvärtemot vad experterna anser. Jag är en typisk spontankund

som oftast inte ser möjligheten förrän jag ser växten.

Under flera år har jag haft ett hål i rabatten runt lusthuset. En och annan spontansådd gurkört har vuxit där men annars har det mest varit ett tillhåll för diverse ogräs, mest våtarv. 

Blå bolltistel echinops banaticus ´Albus´.

Jag ville ha något högt och vitt och det blev en blå bolltistel. Kanske tänker ni som 

maken, att den är blå precis som namnet säger men den finns även i en vit variant.

Den passar bra i torra, soliga lägen med väldränerad jord och har ett stadigt, rundat och

upprätt växtsätt. Höjden är ca 1 m och den blommar på sensommaren. Bolltisteln gillas 

av bin och fjärilar och går bra att använda som eternell. Det låter som ett riktigt kap. Hoppas nu bara att den lätt gråvita färgen gör sig bra mot grannen vidjehortensian med "limevita" blommor.

Skägglök Allium stipitatum ´Mount Everest`

Å, en vit allium. Den bara måste jag ha. Jag är så nöjd med mitt lila bollhav i grusgångs-

rabatten att jag mer än gärna skulle vilja ha ett vitt också. Skägglöken trivs i full sol i väldränerad men inte allt för torr jord. Den är omtyckt av bin och fjärilar och är en vacker snittblomma. Förhoppningsvis kommer den att bete sig som sin lila kusin, sväva lite över alla andra under försommaren för att sedan försvinna helt. Hoppas att den frösår sig lika snällt...... men här håller inte alla med  mig vet jag.

Liten flocknäva  Geranium cantabrigiense ´St Ola`

Jag tror inte att man kan få för många nävor. De är lättsköttta och trivs i de flesta jordar i både sol och lätt skugga. Många nävor är fina marktäckare och har en lång blomningstid. Jag hoppas att denna vita ca 20 cm höga varianten inte gör mig besviken. Jag tror att jag

har en plats på andra sidan av rabatten för ´St Ola` annars får jag väl helt enkelt hitta på något. 

Det är i rabatten här ovan som som perennerna ska ner och jag hoppas så klart på mer fint vårväder. Trädgårdsarbetet blir ju så mycket roligare då.

Ha det gott

Elisabeth

Krokus

Nu har krokusarna tittat upp och bildar härliga frodiga mattor av gult, vitt och blålila i rabatterna. Jag njuter och samtidigt skänker jag en tacksam tanke till alla mina arbetsgivare som genom åren låtit mig få ta hem överblommade krokusar som kunderna ratat. Bakom "havet" av krokus ligger sjutton års arbete, en kruka då och en kruka då.
Det har sina fördelar att jobba i blomsteraffär.

Nere i källaren står ännu en kasse med krokusar och väntar på att hamna i jorden och
det är nu man ska gräva ner dem. Nu när man ser var luckorna finns. För visst är det 
svårt att hålla reda på var man har alla sina lökar i rabatterna. Inte ett spår syns på hösten när det är dags att sätta fler. Jag försöker med kartor och fotografier över rabatterna med lätt är det inte.

Förresten, ser ni min gamla handspade på en av bilderna ovan. Det var länge sedan den försvann men i år dök den upp igen, fast utan handtag.

Ha nu en riktigt härlig 

trädgårdshelg

Elisabeth

Våga fråga - få en bonde på köpet

De allra flesta tycker säkert det är viktigt att vi följer svensk djurskyddslagstiftning och 

att vi har tuffa miljöregler. Trots det händer det att vi står där med vår hästköttslasagne

av okänt ursprung och har glömt våra ideal. Ibland ser vi bara till priset men ofta går det av bara farten.

Kanske har du som jag tröttnat på att inte veta var maten kommer ifrån. Med hjälp av 

LRFs satsning Våga fråga - få en bonde på köpet, kan du ta reda på det mycket lättare.

I butiken scannar du varans streckkod med hjälp av en mobilapp som gör tummen upp eller  ner för din matvara.  

Mer information finns på bondepakopet.se 

eller på http://www.lrf.se/Mat/Vaga-fraga---fa-en-bonde-pa-kopet/

Ha det gott

Elisabeth

Hmmm... undrar just hur det kommer att gå med morgondagens lunch på jobbet. Finns

det färdigmat från svenska gårdar eller tvingas jag fortsätta med min dubbelmoral. Visst är det frustrerande när man vill köpa svenskt och det inte går.

I växthuset.

Hej på er allihop. Vilket perfekt vårväder vi har. Jag börjar känna mig sugen på att 
starta upp växthuset för säsongen men än har jag inte varit så modig. Lite lökväxter att njuta av är det enda jag unnat mig, hitintills.

Ska jag vara riktigt ärlig och det ska man ju vara, så har jag egentligen inget speciellt 

att skriva om idag, mer än att det är härligt med vår. Jag tittar mest in för att önska er 
en trevlig helg och hoppas det blir en riktigt varm och skön trädgårdshelg för oss alla.

Helgkram 

Elisabeth

Uteplantering: första penséerna

Tjolahopp! Nu är våren här. 

Mina penséer har överlevt alla kalla nätter. De lever med kunde mått bättre. Sex minusgrader var kanske inte bästa behandlingen med var gör man när man bara vill. 
Men nu har våren kommit och nu ska de växa, må bra och bli vackrare och vackrare för varje dag.

Varmt runt fötterna med lite ull. Kanske bara psykologiskt med ändå.

Ett eget litet växthus borde alla penséer kunna kräva ;-) 

Jag älskar penséer i lite smutsiga dova pastellfärger. Här blev det
övervägande lila nyanser.

En liten söting till.

Jag har upptäckt hur vacker alen är. 

Riset i den stora zinkkrukan är grenar från al. Jag har ett litet buskröjningsprojekt i en 

av våra ängar och man skulle kunna säga att alen är en restprodukt. Fåren som annars 

gillar nästan allt löv, ratar just alen och för att det inte ska växa igen totalt måste jag hjälpa till.  Jag blir så glad när jag kan kombinera nytta med nöje och känner mig både kreativ och arbetsam på en gång. Det blir fint i ängen och fint i krukan. 

Tittar man riktigt noga så ser man att knopparna har en vacker lila nyans som kan få vilken florist eller fotograf som helst att bli lycklig. Fast man måste som sagt var titta riktigt noga.....

Vårkram Elisabeth

Månadens favoritväxt - april: iris

Än är det inte mycket som vågat trotsa kylan, spränga den frusna jorden, titta upp och börja blomma. Irisarna är, tillsammans med snödropparna, ett litet undantag. Här under silverpäronträdet lever den ett ganska skyddat liv med värmande trampstenar och grusgången som närmaste granne. Grusgången verkar vara den perfekta barnkammaren för små självsådda lökväxter. Jag kan inte minnas att jag någonsin satt några lökar exakt här men det är bara att tacka och ta emot. Lite "fel" är bara charmigt och visst är det härligt när blommorna trivs och blir fler.

Fler vårväxter hittar du i Anna Vattenkannas länksamling Månadens växt.

Mullvadshögar och snö i rabatterna är kanske inte fullt lika charmig och inte har jag 
hunnit klippa ner fjolårets gamla perenner heller. Ja ni förstår kanske varför det inte
blivit så mycket bloggat om trädgården de senaste veckorna. Jag suckar över mullvadarna som invaderat säkert en tredjedel av trädgården men allt är relativt.... Igår kväll knackade grannen på och berättade att vi hade tio vildsvin i fårens hage bakom ladugården. Jag vågar inte tänka på vad som skulle kunna hända om man får in ett sådant gäng i trädgården.

Stor trädgårdskram

Elisabeth

Lammfabriken.

Utomhusliv och planering.

Kvällsmat bakom ladugården. Ensilaget  serveras i stora rundbalsfoderhäckar 

specialdesignade för ändamålet.

Dorsetlamm.

Stora skjutporten är öppen mot baksidan och de äldre lammen och deras mammor får ensilaget serverat utomhus. Här i söderläge värmer solen skönt mot ladugårdsväggen och alla verkar trivas med tillvaron. Den första oroliga tiden, när de föddes i januari och en bit in i februari, är över. Nu är de snart stora och det är hög tid att börja tänka på framtiden. 

Jag och maken har nyligen vägt lammen och så smått börjat titta på vilka vi ska behålla själva och vilka som ska säljas till liv eller gå till slakt. Om ungefär en månad kommer vi att börja leverera de första till slakteriet. Under de närmaste månaderna gäller det att väga ofta för att ha koll på hur mycket de växer så att de går till slakt när de är lagom stora. Redan tidigt i vintras, innan alla lamm ens var födda, gjorde jag en planeringsanmälan till slakteriet.

Snygging med texelpappa.

Älsklingstackan är en korsningstacka.

Efter vägningen knappar jag in alla vikter i fårdataprogrammet Elitlamm för att få lite hjälp med att räkna ut när lammen är slaktfärdiga. Datorer i all ära men det är ändå jag som fårbonde som måste lära känna mina djur och kunna förutsäga när det är dags. Man brukar säga att tacklamm är slaktmogna från 42 kg och bagglamm från 46 kg men det beror förstås på vilken ras det är och hur de fötts upp. 

Under våren och sommaren tar vi inte tillbaka något kött för försäljning här hemma på gården men till hösten fortsätter vi med lammlådorna igen. Vi har redan fått in lite bokningar och det känns riktigt spännande med vårt nya projekt.

Ha det gott

Elisabeth

Vår?

Vågar man tro på något man inte ser. Vågar man tro på underverk? Vågar man tro på 
våren? 

Vår var är du? Solen skiner lite på dagarna med nätterna är fortfarande isande kalla och 
jag som längtar så efter att få plantera lite penséer. I väntan på bättre tider satte jag ut några små tulpaner i kruka trots att jag redan på förhand visste att de skulle frysa.

Jag fortsätter att längta och vänta, för visst kommer den snart, på riktigt, våren.

 Ha en fin helg allihop

Elisabeth