söndag 29 maj 2011

Till mor.

Mor, lilla mor ingen är väl som du
ingen i hela världen.....


Pioner, syrener och violer till mor.
Det allra bästa av det som årstiden bjuder på .

Grattis på Mors Dag
 alla mammor, både min och din.
Vad vore livet utan er.

Flitiga Lisa


torsdag 26 maj 2011

Miljöboven Max

Tjenare! Det är Max, gårdens vallhund. Ni ser väl hur blöt jag är och jag är inte
bara blöt, jag är sur också. Här står jag på stenmuren och spanar i fåren medans
matte kollar till dom lite. Fast det är egentligen inte därför jag är sur. Ni skulle
bara veta vad jag har hört.


Nu säger dom att hundar är miljöfarliga. Det talas om ekologiska fotavtryck och att
en schäfer förbrukar mer resurser än en stadsjeep. Eftersom jag är lite mindre
kanske jag förbrukar lika mycket som en Volvo typ. Fast hur kan man räkna ut
något sådant egentligen. En stor hund förbrukar 1,1 hektar per år och bilen den
förbrukar bara 0,41 hektar. En flygresa till Mallorca förbrukar 0,37 hektar och jag
förbrukar 0,84. Nej nu snurrar det i huvudet på mig.

Matte säger att jag änte är rädd för någontinig men jag måste bekänna en
sak, jag har koskräck. Vilken tur att vi har sålt våra Hereford djur.
Lillmatte har tagit det fina kortet på kalven.

Att kossor är farliga för miljön det vet ju alla. Dom rapar och fiser och har sig.
Men hallå, jag säger bara en sak vem var först, kossan eller bilen? Ni vet svaret,
jag vet svaret. Nu kommer nästa fråga. Vem var först hunden eller bilen? Vem är
människans bästa vän? Jag bara suckar, nu har man blivit nedpetad från sin första
plats. Tänk jag som trodde att det där med hund var en helig ko. Nej nu rör jag
visst till det lite. Man ska inte tänka så mycket.

Husse blev lustigt nog glad över nyheten. Tänk jag som trodde att han skulle
försvara mig. Nej han har tröttnat på att kossorna pekas ut som värsta miljö-
bovarna och så finns det en anledning till, han kör nämligen fyrhjulsdrivet......
Matte tror att det är oljelobbyn som ligger bakom alltihop, eller kanske alla dom
som vill att vi ska köpa fler stora bilar och flyga ännu längre bort ännu oftare.
Men vad vet jag, jag är ju bara en hund. Idag har jag dessutom rört på mig så
mycket och blivit så varm så jag är rädd att jag kan ha bidragit till den globala
uppvärmningen.

Matte hälsar.

Max


söndag 22 maj 2011

Fånga dagen.

Söndag morgon. Allt är lugnt och stilla. Det enda som hörs är diskmaskinens
skvalande. Familjen är ute var och en på sina aktiviteter och jag sitter ensam
framför datorn. Det kallas egentid och jag blickar ut över fälten bakom huset.
En maskrosäng vill jag kalla åkern som i mina ögon är så vacker. Den rätta
benämningen av den är nog snarare en gammal dålig vall med mycket ogräs som
borde läggas om. Skönheten sitter i betraktarens öga brukar man ju säga.


Nu har körsbärsträden längre upp i backen nästan blommat över och maskrosorna
fått sällskap av mer blommor. Allting går så fort att man inte riktigt hinner med att
njuta och fånga varje ögonblick. Jag har fått en ganska okänd men fantastiskt bra
Magnus Uggla låt på hjärnan. " Första gången". Lyssna på den och njut. Den är som
själva livet. Lite längtan, lite vemod och väldigt mycket om att fånga dagen.


Bowls Black eller black bowls någonting heter den söta svarta  mini penséen
som trivs så bra hemma hos mig att den numera finns i nästan alla rabatter.

Vinter, vår eller sommar. Årstiderna krockar ibland.

Ibland måste man ner på knä för att upptäcka trädgårdens och livets små under.
Den vackra julrosen låter sig inte ses eller fotograferas från ovan. Här har den
sällskap av ljuva små förgätmigej blommor. Sitt söta utseende till trots är denna
tvååriga växt busig, yvig och tuff och dyker upp lite varstans i trädgården.
Hade den inte varit så söt och ett så bra sällskap till andra blommor hade jag nog
kallat den för ett ogräs. Den är snabb med att ta för sig men när den blommat över
rycker jag bara upp hela plantan och slänger den innan den fröat av sig allt för
mycket. Rabatten blir ledig för andra blommor och de små nya frösådderna som
ska blomma nästa år gör inte mycket väsen av sig.

Tulpanen Gavotta passar bra ihop med färgätmigej. Tittar men riktigt noga
ser man att även den sistnämda skiftar i lite lila.

Många dikter och sånger har skrivits om förgätmigejen och det är nog inte så
konstigt med tanke på dess utseende och att den blommar under den kanske mest fantastiska tiden på året. Man vill gärna ta i så att man spricker när man ska
beskriva allt det fina man ser. Själv tänker jag inte ens försöka med det händer
ofta att jag går och nynnar på någon liten melodi som passar mig för stunden.
Det kan vara en Uggla låt eller en gammal psalm, ja allt mellan himmel och jord.
Sången nedan har ideligen poppat upp i mitt huvud när jag jobbat med mitt
förgätmigej tema.

Det stod en blomma så skön och blid vid dikesrenen där hemmavid.
Den lilla blomman jag glömmer ej. Den himmelskt blåa förgätmig ej.
Fast utan ord den bilden ger mig bud det finns en Gud, det finns en Gud
och allt det sköna som mitt öga ser en större tro på Gud mig ger.




Tulpaner, förgätmigej och judas silverpenningar i en liten rufsig hastigt
hopkommen bukett. Det får bli vårens allra sista tulpanbukett för nu är det inte
längre någon tvekan om vilken årstid det är - sommaren är här.



Carpe Diem.
Ha ännu en härlig försommar vecka.

Flitiga Lisa.



Undrar ni hur min maskrosäng ser ut? Såhär såg den ut för en vacka sedan. Jag
tycker väl egentligen inte att den var "fin" nog att matscha mina julsosor och
tulpaner men här kommer den i alla fall. Hade maskrosen varit mer sällsynt hade
den varit en något alldeles fantastiskt och eftertraktat, ja kanske en dyrgrip.

Undrar ni om jag har mycket maskrosor i gräsmattan.......

onsdag 18 maj 2011

Uppdrag Betessläpp.



Våren och försommaren är en hektisk tid för den med trädgård eller jordbruk. Är man som jag involverad i både och, kan ni säkert räkna ut att det är fullt upp. Absolut högsta prioritet för mig är att få ut alla våra får på bete.



Nu kunde man ju önska att det bara var att öppna ladugårdsdörren någon gång i maj, när tackorna lammat färdigt och betet vuxit till sig så pass mycket att det fanns tillräckligt att äta, men riktigt så enkelt är det inte.

Vi har elstängsel till våra får. Tre stycken trådar, upphängda på stolpar med hjälp av isolatorer på lagom avstånd, avskräcker fåren från att gå ut. Inget högt gräs eller sly får växa på och inget får ligga emot för då blir effekten sämreÄr tråden sedan inte riktigt sträckt kommer de intelligenta varelserna kanske på att gräset är, som man säger, grönare på andra sidan.



Gräset växer visserligen inte på vintern med annars hinner det hända väldigt
mycket med stänget under den årstiden. Snön knäcker stolpar och förstör isolatorer
och viltet och nedfallna träd ser till att tråden går av.

 
Man måste vara mycket snabb med kameran om man ska lyckas fånga
en matstund nu när lammen hunnit bli lite större.
 
På får bloggen Euforia skriver de att fyrhjulingen är deras bästa vän. Mina
bästa vänner är skruvdragaren (som jag skruvar i isolatorer med) sekatören och
så mannen förstås, som är väldigt bra på att slå ner stängselstolpar.
 
Får är helt fantastiska på att äta sly och hålla markerna öppna men under
eltråden törs de inte äta. Där behövs hjälp av människan.

Egentligen är det riktigt trevligt att sätta stänge som vi säger på vår "bonna
dialekt". Det är en förmån att få gå ute i det fria och jobba och lyssna på fåglarna
och få fin "bonnabränna". Synd bara att det tar sådan tid. Man hinner inte mer än
ut fåren på bete förrän det är dags att börja tänka på nästa projekt. Tackor
med lamm är ganska kräsna och det har de all rätt att vara. Det krävs bra bete för
att lammen ska växa ordentligt och bli fina.

Vilken liten söting.
Gotlandslammen föds helt svarta men redan efter någon
månad börjar de så smått att skifta färg till grått.


 Uppdraget slutfört kan man nästan säga.

Kul att ni ville följa med ut på åkrar och ängar och
se hur våra Gotlandstackor och deras lamm har det.

Flitiga Lisa


söndag 15 maj 2011

Heja blågult.

Ishockey VM intresserar mig inte nämnvärt men här kommer ändå
en liten blågul hälsning från rabatterna hemma hos oss.

Jag vill samtidigt passa på att varna känsliga läsare
för att det i detta inlägg kan förekomma mycket tulpaner,
väldigt mycket tulpaner.


Tulpaner (yokohama?), pärlhyacinter, bellis, bollvivor och ännu mer tulpaner.
Alla är de lättskötta trotjänare som sprider sig villigt.

Kejsartulpanen White Emperor, eller Purissima som den också kallas,
är vit enligt lökpåsen men skiftar i lime och svavelgult.
Vitt är snyggt men det här är ännu snyggare.



När blomman slagit ut blir den så klart vitare.
I förgrunden syns vit fänrikshjärtan som mer än gärna frösår sig.



Mitt senaste tillskott Yellowa, är svavelgul och har fyllda blommor.
Jag hoppas den återkommer lika snällt som sina kompisar ovan,
för den är verkligen alldeles, alldeles underbar.


Titta så vacker den blir när den slår ut.
Jag skulle tro att diametern på blomman är minst 10 cm.


Färgen skiftar beroende på ljusförhållandena.
Jag kan bara inte sluta att fotografera den.


Här borde jag ha slutat fotografera.
Jag kunde väl åtminstone kammat mig innan.....men det bjuder jag på.
Ni ser i alla fall att jag inte överdriver om storleken.


O, vad det är härligt att ha mängder av tulpaner i rabatterna, då kan
man passa på att frossa lite och vara florist även hemma.



   Men ska jag vara riktigt, riktigt ärlig så är jag lite för snål för att plocka många.
Tulpanfrossa får jag ha utomhus såhär års. Det är lättare att köpa buntvis i affären
än att offra en enda skönhet i rabatten. Sådan är jag.



Ha det så gott. Heja Sverige!

Flitiga Lisa




onsdag 11 maj 2011

Hjälp! Nu har jag varit otrogen igen....

Ja fast inte mot min man alltså, om ni nu mot förmodan skulle tro det.


Nej, jag har varit i en annan blomsteraffär än den jag jobbar i och handlat. Två
stycken stora och fantastiskt fina betongrosor blev det. Jag tvärnitade när jag gick
förbi ett skyltfönster i grannstaden. Där låg de, en massa fina rosor och fullkomligt
skrek, köp oss. Jag bestämde mig på stört för att gå in och några minuter senare
var jag lycklig ägare till två stycken. Men oj vad de var tunga.


Vårplantering med minipenséer, bellis, silverfall och murgrönsviol i en av mina
jätte stora zinkkrukor. Nu är planteringen som allra finast tycker jag men det 
börjar snart bli dags att tänka på att byta ut dem mot något somrigare. Underbart
är kort.



Lite fint i växthuset är alltid trevligt att ha. Jag vet inte vad vi ska kalla färgen på
penséerna? Rosa, röd eller magenta eller.....? Hur som helst är den ovanligt
vacker, en solklar favorit. Lite ull runt värmer både blommorna och hjärtat.


Värmde hjärtat gjorde även era fina kommentarer
på mitt förra inlägg. Stort tack!
Flitig Lisa



söndag 8 maj 2011

Personligt men inte privat.

Hur personlig kan man vara i sitt bloggande och när passerar man gränsen till det
privata. Det är naturligtvis individuellt och jag har satt upp mina egna regler
som passar mig och min familj. Jag tänker inte lägga ut bilder på familjen och
våra vänner och ni kommer inte heller att få se mina senaste "outfits". Det jag
tänker skriva nu rör sig kanske i gränstrakterna men jag känner ändå att jag har 
en erfarenhet som jag vill dela med mig av.

Blått hav under silverpäronträdet.
( Titta inte för noga på det andra )

För nästan precis två år sedan fick jag, min ålder till trots, en hjärnblödning.
Våren var som alltid lika vacker, stressig och arbetskrävande och jag minns att 
jag någon gång tänkte, att nu går jag in i väggen. Jag hade haft huvudvärk till
och från under några veckor, något som jag normalt sett nästan aldrig drabbas av.
En kväll skulle vi bort hela familjen men jag kände mig inte riktigt pigg och
bestämde mig för att stanna hemma och göra lagår´n. En riktig arbetsnarkomans
tanke, men jag jobbar hellre än är ute bland folk när jag inte mår bra.

Det sista jag skulle göra innan jag var färdig i ladugården var att lägga i en ny
ensilagebal i ensilageupprullaren. Det görs med taktor med en frontlastare och är
ett riktigt precitions jobb. Kommer balen 5 cm. fel är det bara att börja om
igen. Balen som var stor, blöt och lite lös kom 3 cm fel men med stor ansträngning
kan man lyckas stänga luckan om den ändå. Jag lyckades stänga den denhär gången
med.....

En spännande väg att gå.

Mindre bra var att jag fick en extrem huvudvärk av ansträngningen. Det sa nästan
pang inne i huvudet, och jag satte mig ner på betonggolvet i ren chock och tänkte
att här får jag sitta tills någon hittar mig. Traktorn orkade jag inte stänga av.
Väntan kan bli dryg så jag ändrade mina planer och lyckades så småningom ragla
in till granne N. Det svartnade för ögonen och jag spydde och babblade på medan ambulansen tillkallades. Väl inne på sjukhuset instruerade jag alla närvarande om
hur fåren skulle avmaskas innan de släpptes ut på bete. Jag antar att det är sådana
tokiga saker man gör när man är riktigt sjuk och förstår att man kommer att vara
borta länge.

Ganska snabbt konstaterades att jag hade fått en hjärnblödning. En tredje del dör
på fläcken, sa sjukvårdspersonalen helt krasst. Jag transporterades vidare till regionssjukhuset och följande dag förbereddes det för operation. Läget var med 
andra ord ändå ganska allvarligt. Vid den förberedande, mycket obehagliga 
röntgen, konstaterade läkaren det alldeles fantastiska, underbara undret - jag
behövde inte opereras.


Ur ett annat perspektiv.

På bara några dagar var jag hemma igen. Lite omtumlad och tilltufsad och med en
fruktansvärd, förlamande  huvudvärk som gjorde varje steg jag var tvungen att ta,
till något nästan helt omöjligt. Mitt i all denna smärta kände jag en väldig
tacksamhet till Gud att jag levde och att jag inte hade fått några men av det som
hänt. Jag kände mig på något sätt omsluten av Gud. Det onda tog han inte bort
med en gång (men i det stora hela var det bara en liten parantes) men jag kände
mig lugn och trygg. Jag är också väldigt tacksam för all den omtanke, alla böner,
goda tankar och praktisk hjälp, som vi fick av våra nära och kära och folk vi
nästan inte ens känner. Många gånger är det kanske så att de stora kriserna i livet
får man genomleva relativt ensam men i mitt fall var det inte så. Så tack alla goa,
snälla ni som fanns där. När man lever med både djur och trädgård ser man många
gånger hur skört livet är. Att mitt eget liv också skulle vara något skört har jag
kanske inte reflekterat så mycket över före olyckan.

Hur gick det sedan då? Redan efter en månad började jag jobba, mer sjukskrivning
än så fick jag tyvärr inte även om det hade behövts, för jag var väldigt orkeslös
och lite yr i början. Efter ytterligare några månader kände jag mig ungefär som jag
gjorde innan hjärnblödningen även om jag lättare fick huvudvärk. Nu precis två år
senare är allt som vanligt igen, frånsett att jag oftast känner en större tacksamhet
till livet.

Och när jag någon gång strular till det lite, vilket vi ju alla gör, har jag något att
skylla på........


Ge er nu ut i solen, njut av livet och var tacksamma
över livets små under.

 Kram Flitiga Lisa


onsdag 4 maj 2011

Att gräva eller inte gräva?

Att gräva eller inte gräva, ja det är frågan. Nu är det i alla fall dags att ta sig ann trädgårdslandet. Alla mina odlingar täckodlas och ganska ofta tar jag mig också friheten att hoppa över det där med grävningen, lite lat måste man ju få vara.

På hösten när allt är skördat täcker jag trädgårdslandet med ett lager med
gammalt ensilage eller löv. Fram till nästa odlingssäsong har maskarna tagit hand
om det mesta och det är bara att räfsa undan det som blir över, kratta och så  på
nytt igen. När växterna sedan kommit upp och blivit stora nog lägger jag på färskt gräsklipp. Jorden behöver inte vara bar så länge och ogräset orkar inte växa
igenom grästäcket. Sedan gäller det bara att fylla på med nytt gräsklipp
kontinuerligt, för annars gör det mer skada än nytta, eftersom gräsklippet ofta
innehåller en hel del ogräsfrön. Täckningen hindrar också avdunstningen, vilket
gör att jag ytterst sällan behöver vattna mina odlingar.

Ja då var det dags att sätta spaden, jag menar grepen, i jorden.

Så var det nackdelarna då. Jorden blir inte lika fort varm på våren då man inte
vänder upp den. Den blir inte heller lika lucker och det är faktiskt en känsla jag
kan sakna. Å andra sidan stör jag inte maskarnas framfart lika mycket. När man
gräver ner gödseln hamnar den nere vid rötterna där den bäst behövs, sägs det
och den effekten går man miste om. 

Jag känner att jag vinner en hel del tid genom täckodlingen, framför allt blir det
mindre ogräsrensning men grävningen tycker jag inte att jag kan skippa helt.
Vissa växter vill ha mer näring än bara gräsklipp, löv och gammalt ensilage och
då är det helt klart bäst att gräva ner riktig gödsel. Gödseln står fåren för men även grannens hästar brukar ställa upp.


Några tulpaner har hittat ut till trädgårdslandet
och trivs bra vid de stationära växtstöden.

Det rekordvarma vädret har gjort att jag börjat extra tidigt med trädgårdslandet
i år. Potatis och lök har redan kommit i jorden och jag har sått lite annat smått
och gott som brukar komma i gång tidigt tex. spenat och lite sommarblommor.
Jag älskar kombinationen blommor och grönsaker och har bla. sått ringblommor
och pionvallmo. De kommer i och för sig även utan min hjälp och likadant är det
med gurkört, krasse och en sorts rödmålla som jag inte heller vill vara utan.


Odlingsplanen för några år sedan.

Förra veckan hade vi ett helt fantastiskt sommarväder och att sätta potatis i
shorts och linne kändes helt OK, ja till och med skönt och mycket ovanligt.
Nu ligger temperaturen runt sju, åtta grader och igår hade vi både snö och
hagel. Vilken tur att jag la band på mig och inte sådde ännu mer. Det är så
tråkigt om fröna dukar under i kylan och man får vänta förgäves.

Ha det så mysigt i kylan alla odlare och alla ni andra.
Jag flyttar inomhus ett tag.

Flitiga Lisa


söndag 1 maj 2011

Vårfest.


Tänk så mycket det finns att fira om våren, 
inte bara påsk och födelsedagar. 
               Jag fortsätter att fira och njuta av vårens alla blommor ett tag till.



 Det är så sällan man unnar sig en riktig festdukning.
Finglasen på fot och snyggaste tallrikarna som inte får hamna i diskmaskinen.


 Massor av härliga blommor.
Pärlhycinter finns det i överflöd just nu, så ta fram spaden
och "låna" några lökar från en rabatt.






Istället för en bukett dekoreras bordet med en krans.
En ullkrans (igen), massor av härliga pärlhyacinter, ullgarn och fjädrar.
Det passar mig som handen i handsken.



Kram på er alla vårnjutare
och låt spaden och grepen vila en liten stund.

 Flitiga Lisa




 Festligt dekorerade linneservetter.
Jag förtränger att de både måste tvättas och strykas.
Lyx får kosta........tid