onsdag 24 augusti 2011

Höstkänsla.


Så tog då det långa härliga sommarlovet slut. Det som vi från början trodde var
oändligt långt visade sig vara lika kort som vanligt. Ja, faktiskt till och med lite
kortare.

Det ligger något särskilt i luften denhär tiden på året. Luften är inte bara hög och
klar och full av dofter från flox och mogna frukter. Det är något annat. En känsla
av uppbrott och förändring, förväntan och oro. Trots att det är många år sedan
jag själv gick i skolan sitter minnena i kroppen och jag kan minnas exakt hur det
luktade och kändes då. Den långa, härliga sommaren håller på att ta slut och vi går
in i något annat. Det är inte nödvändigtvis sämre, det är bara annorlunda och lite
vemodigt innan man vant sig. Det är höst.

Att ha en trädgård är som att få ett nytt liv varje år. Allting föds, växer upp och
dör och allting har sin tid, både för oss och för trädgården. Det känns både
förgängligt och evigt på samma gång. Oj, det där blev visst lite djupt, men det är
precis sådana tankar man kan få när man går och pular lite i sin trädgård en dag i
augusti. Livet blir så nära något vis.




Så över till de lite mer världsliga, alldagliga aspekterna på det som händer i min
trädgård just nu. Det blir inte alls lika mycket frukt på äppelträden i år som det
brukar bli. Det går väl egentligen ingen nöd på oss, vi lever ju i en tid där man
bara kan åka iväg till affären och köpa det man vill ha. Men ändå......egen frukt är
alltid bäst, en rikedom som inte kan mätas i pengar.


Jag slutar min bloggsommar på samma sätt som jag började den, med några rader
från en sommarpsalm som jag tycker mycket om.


En vänlig grönskas rika dräkt.

Men du , o Gud som gör vår jord så skön i sommarns stunder,
giv att jag aktar främst ditt ord och dina nådes under.
Allt kött är hö, och blomstren dö,
och tiden allt fördriver; blott Herrens ord förbliver.

Allt kött är hö. Allt flyktar här, och snart förvissnar gräsen.
Hos dig allena , Herre, är ett oförgängligt väsen.
Min ande giv det nya liv, som aldrig skall förblomma,
fast äng och fält  stå tomma.


En riktigt skön blogghöst
önskar jag er alla.

Flitiga Lisa



3 kommentarer:

  1. Ja visst kan dofter få en att transporeteras långt tillbaka i tiden. Jag är uppväxt vid åkrar där det odlades potatis och det var en alldeles särskild lukt när jag cyklade iväg till skolan. Under sommaren fasar jag för höstens annalkande men när den väl närmar sig så njuter jag för fullt. Helt klart min favoritårstid. Äntligen får man sätta på sig en varm tröja och kura ihop i soffan. Eller ta en promenad i den klara höga luften. Vintern däremot....

    Fantastisk vacker bukett! :-)

    SvaraRadera
  2. Men vilket fint blogginlägg, glad att jag kom in hit just idag. Har också mycket mindre äpplen än jag brukar ha så ingen must detta år för mig inte. Ha en fin fin dag/Gela

    SvaraRadera
  3. Ja, det är lite höstigt men också ganska mysigt kan jag tycka. Det blir lite lugnare i trädgården och färgerna drar sig tillbaka lite, fint på något annat sätt än sommarens blommor i alla färger.

    kram louise

    SvaraRadera